Du kan läsa initiativtexten i sin helhet här.

Medborgarinitiativet för en jämlik äktenskapslagstiftning

Finlands nuvarande lagstiftning försätter människor i en ojämlik situation. Endast en man och en kvinna kan ingå äktenskap. Personer i registrerade parförhållanden har samma obligationer som personer i äktenskap men inte samma rättigheter. En jämlik äktenskapslagstiftning skulle ge alla rättigheten att ingå äktenskap oberoende av kön. Genom detta skulle alla par vara likställda inför lagen.

Medborgarinitiativets huvudsakliga innehåll

Målet med initiativet är att par av samma kön i fortsättningen skulle ha rätt att ingå äktenskap. Med förändringen eftersträvas ett jämlikare samhälle. Ändringen föreslås ske genom en ändring i äktenskapslagen, i lagen om lagen om registrerade partnerskap och lagen om fastställandet av transsexuella personers könstillhörighet

Initiativet föreslår att man skall frångå från par av samma köns rättighet att formalisera sit parförhållande i enlighet med lagen om registrerade partnerskap. Ändringen skulle inte gälla parförhållanden som registrerats före lagen trätt i kraft. Dessa par skulle lyda under de bestämmelser som anges i lagen om registrerade partnerskap ifall parterna inte genom en gemensam anmälan skulle ändra sitt registrerade partnerskap till ett äktenskap.

Medborgarinitiativets mål

En mera likställd position i det finländska samhället skulle förbättra livskvaliteten och känslan av lycka hos köns- och sexualminoriteter. Dessutom skulle en mera likställd position i samhället förmodligen förebygga diskriminering, mobbning och mentala hälsoproblem. Genom att ändra äktenskapslagen skulle samhället bekräfta att par av samma kön är lika mycket värda som par av olika kön.

År 2002 trädde lagen om registrerade partnerskap i kraft i Finland. Detta gav par av samma ön möjligheten att formalisera sitt förhållande och detta gav dem också tillträde till familjelagstiftningens område. Detta var en märkbar förändring eftersom lagen tidigare inte på något sätt beaktat förhållanden mellan par av samma kön. Den nuvarande lagstiftningen sätter dock registrerade par i en svagare position än äkta par. Bristen av en jämlik äktenskapslagstiftning bidrar till en strukturell ojämlikhet i samhället. Lagstiftningen motsvarar inte heller den internationella utvecklingen i människorättsfrågor. Det finns inte belägg för att försätta par av samma kön i en juridiskt olika position än par av samma kön. Den nuvarande lagstiftningen tvingar också personer som korrigerat sitt kön att ändra sit äktenskap till ett registrerat parförhållande eller sitt registrerade parförhållande till ett äktenskap.

Att tillåta äktenskap för personer av samma kön skulle vara ett stort principiellt beslut för Finland. Det behövs ändå väldigt små lagtekniska förändringar för att förverkliga detta. Redan nu har registrerade parförhållande i princip samma rättsverkan som ett äktenskap, frånsett vissa undantag. Dessa undantag är namnlagens bestämmelser om makens efternamn, bestämmelserna i adoptionslagen vilka ger maken rätt att ansöka om adoption, bestämmelserna i lagen om faderskap gällande erkännande av faderskap på basen av äktenskap samt sådana bestämmelser som gäller maken eller maken baserat på hans eller hennes kön. Även registreringsförfarandet skiljer sig från civil vigsel, vilket också ökar känslan av ojämlikhet.

Olika människor upplever äktenskapet väldigt olika och ger det olika betydelser. En juridisk reglering av äktenskapet har ändå inte på länge haft som avsikt att upprätthålla vissa religiösa elelr etiska normer. Äktenskapet är inte heller en oförändrad institution. Den nuvarande äktenskapslagen från 1929 har u der sin historia redan upplevt stora förändringar. Det är inte troligt att den nu föreslagna ändringen skulle inverka på den allmänna viljan att ingå äktenskap.

Adoptionsrätt

I samband med diskussionen om en jämlik äktenskapslagstiftning har man diskuterat ett barns rätt till mor och far. Den nuvarande äktenskapslagen känner inte till dylika målsättningar och en dylik rätt råder inte heller i samhället generellt sett. I en utredning utöfrd av social- och hälsovårdsministeriet (STM 2003:10) visar att föräldrarnas kön inte är av grundläggande vikt för barnets utveckling. Ett barns utveckling förutsätter ett kärleksfullt förhållande och ansvarstagande föräldraskap. Detta i sin tur förutsätter engagemang av föräldrarna oberoende om de är män eller kvinnor. Ett barns uppväxt och utveckling är således inte beroende av ifall barnet har tillgång till två föräldrar av olika kön. Det som är av vikt är att föräldrarnas förhållande och levnadsvillkor i övrigt är i skick. Ett barns uppväxt och utveckling kräver således inte två föräldrar av olika kön, utan det viktiga är att de mänskliga relationerna i barnets omgivning och barnets övriga levnadsvillkor är i skick. Barnets välmående är alltid av främsta vikt i adoptionsbeslut och dess förverkligande skall avgöras på basis av varje enskilt fall.

Gemensamt efternamn

Personer i ett registrerat parförhållande har inte rätt till varandras efternamn. När lagen stiftades motiverades detta med at par av samma kön inte har samma behov av ett gemensamt efternamn som äkta par. I praktiken anser ändå de flesta par av samma kön att ett gemensamt efternamn är viktigt. Ett gemensamt efternamn har långtgående traditioner och det är ett sätt att framhäva förhållandets formalitet. Det finns inga grunder för att anta att par av samma kön skulle ha ett mindre behov av ett gemensamt efternamn.

Äktenskapets effekt på fastställande av en transsexuell persons könstillhörighet

För tillfället är ett äktenskap eller ett registrerat parförhållande enligt lagen om fastställande av en transexuell persons könstillhörighet ett hinder för fastställandet av kön. Könet kan dock fastställas med makens eller partnerns samtyckande med då byter parförhållandet form så at tett äktenskap blir ett registrerat parförhållande och tvärtom. Detta har upplevts som orättvist. Då personerna i ett parförhållande anser sig ha knutit ett fast förhållande finns det ingen orsak att den andra partens könskorrigering skulle tvinga dem till byte av parförhållandeform. Att parförhållandeformen byts betyder alltså att förbundet som knutits upplöses. Då äktenskap skulle vara möjligt för par av samma kön skulle den andra partens kön kunna fastställas utan att äktenskapet skulle upplösas. Den föreslagna lagförändringen strävar till att förbättra likställdheten även för personer som korrigerar sitt kön.